"Kampanjen – inte en sekund för tidigt"

Kampanjen "Befria samtalet" kommer inte en sekund för tidigt. Det konstaterade nyligen kulturjournalisten Mikael Strömberg i ett inlägg på Aftonbladets kultursida.
Han har läst HRFs rapport "Kakofonien" och instämmer i att vi behöver skapa samtalsvänligt samhälle: "Allt mänskligt har med samtal att göra. På en existentiell nivå kan det formuleras så här: Jag samtalar, alltså finns jag. Den som skruvar ner volymen på sådant sätt att även en miljöminister kan uppfatta problemets omfattning är en hjälte!".
Mikael Strömberg mailar över en längre version av sin text, där han bland annat skriver:
"Man behöver inte vara tysnadsromantiker eller moralist för att konstatera: Tyst är det aldrig – eller ens önskvärt. Det finns varken en tom rymd eller tom tid för örat. Alltid finns något att höra.
Men: Vem stör vem? Var är källan till all oro? Nyckelord är kontroll och makt. Undersökningar visar entydigt att kontrollen och makten över ett ljud påverkar upplevelsen. Det är alltså stor skillnad i att frivilligt söka upp en massiv ljudupplevelse som vrider om tarmarna i kroppen, än att känna sig ofredad och inskränkt i sin rätt till relativ tystnad.
Därav frustrationen många känner när arbetsplatsen, där man i vaket tillstånd befinner sig fler timmar än hemma, sällan är en akustiskt balanserad plats. Fläktar surrar, maskiner brummar, hårddiskar susar, steg och röster ekar i ödsliga korridorer, möbler skrapar, mobiler ringer, sms plingar. Och ingenting tror man sig kunna göra åt saken."
Det är så sant, så sant.