Restaurangen kl 12. En svärm av människor med brickluncher letar vilset efter platser mellan de nästan fullsatta borden. Hela lokalen är en stor, ekande resonanslåda där steg och röster rullar fram mellan väggar och tak som mullrande åska. Och ovanpå det, det vassa skramlet av bestick och glas vid disken, skrap från stolar mot hårt golv...
Nej, här vill man inte sitta kvar och mysa över kaffekoppen. Det här är ett ställe där man känner sig lite yr och "öronbultad" när man stiger ut på gatan.
Den här beskrivningen passar tyvärr på rätt många restauranger. På alltför många ställen där människor träffas för att prata över en bit mat hålls samtalet som gisslan av den dåliga ljudmiljön.
Och det är en gisslan som förtjänar en egen befrielserörelse.
Skriv ny kommentar