Textstorlek: Textstorlek 1Textstorlek 2Textstorlek 3
Hem / Kampanjen / Blogg

Kakofonien

"Det är dags att – trots allt – höja rösten och säga ifrån"

Publicerad 2010-03-04

Det verkar som om "Befria samtalet" har öppnat dammluckorna. Från alla håll kommer uppskattande kommentarer där människor berättar om sin längtan efter att slippa utsättas för ett sammelsurium av oönskade ljudintryck.
Många har fått nog, helt enkelt, och HRFs kampanj "Befria samtalet" tycks ha gett dem en röst.
Men HRF är på intet sätt först med att lyfta ljudmiljöfrågan. Den har varit närvarande i debatten under lång tid, om än lite väl undanskymt. Då och då har det dykt upp en upprörd krönika, en fundersam essä, en irriterad debattartikel. Men sedan har det fortsatt att vara rätt... tyst.
Författaren, journalisten och tecknaren Anders Mathlein påminner oss om en text han skrev "Under strecket" i Svenska Dagbladet för ett år sedan: "Tynande tillvaro för tystnaden". Där konstaterar han bland annat: "Klagan över ljudnedsmutsningen av stadsmiljön är sannerligen inte ny, det märkliga är att problemet bara växer."
Och det har han verkligen rätt i. Hur kommer det sig att så många tycker att dålig ljudmiljö är så besvärligt, och ändå görs det så lite åt det? Hur kommer det sig att så många går och tiger om något som de känner så starkt? Hur kommer det sig att vi så ofta sitter kvar i restauranger och caféer där vi inte kan samtala utan att småskrika? 
Och Mathlein slutar med några rader som, så här i efterhand, känns som ett preludium till vår pågående ljudmiljökampanj:
"Det är mycket vi går miste om på grund av ljudföroreningarna. Det är dags att – trots allt – höja rösten och säga ifrån."

Kategorier: HRF, Kakofonien, ljudmiljö, Mathlein, Svenska Dagbladet
Posta ny kommentar

"Kampanjen – inte en sekund för tidigt"

Publicerad 2010-03-04

Kampanjen "Befria samtalet" kommer inte en sekund för tidigt. Det konstaterade nyligen kulturjournalisten Mikael Strömberg i ett inlägg på Aftonbladets kultursida.
Han har läst HRFs rapport "Kakofonien" och instämmer i att vi behöver skapa samtalsvänligt samhälle: "Allt mänskligt har med samtal att göra. På en existentiell nivå kan det formuleras så här: Jag samtalar, alltså finns jag. Den som skruvar ner volymen på sådant sätt att även en miljöminister kan uppfatta problemets omfattning är en hjälte!".
Mikael Strömberg mailar över en längre version av sin text, där han bland annat skriver:
"Man behöver inte vara tysnadsromantiker eller moralist för att konstatera: Tyst är det aldrig – eller ens önskvärt. Det finns varken en tom rymd eller tom tid för örat. Alltid finns något att höra.
Men: Vem stör vem? Var är källan till all oro? Nyckelord är kontroll och makt. Undersökningar visar entydigt att kontrollen och makten över ett ljud påverkar upplevelsen. Det är alltså stor skillnad i att frivilligt söka upp en massiv ljudupplevelse som vrider om tarmarna i kroppen, än att känna sig ofredad och inskränkt i sin rätt till relativ tystnad.
Därav frustrationen många känner när arbetsplatsen, där man i vaket tillstånd befinner sig fler timmar än hemma, sällan är en akustiskt balanserad plats. Fläktar surrar, maskiner brummar, hårddiskar susar, steg och röster ekar i ödsliga korridorer, möbler skrapar, mobiler ringer, sms plingar. Och ingenting tror man sig kunna göra åt saken."
Det är så sant, så sant.

Kategorier: Aftonbladet, Kakofonien, ljudmiljö
Posta ny kommentar