buller

Det kom ett samtal från en medelstor skola i en Stockholmskommun. Buller i matsalen. Ett alltför välbekant problem. Vad skulle de göra? Saken var den att skolan redan hade vidtagit åtgärder för att få bukt med bullret. För ett år sedan lät man göra en efterklangsmätning och följde sedan rekommendationerna om ljudabsorbenter i tak och på väggar. Allt enligt mallen. Men bullret kvarstår. Det fanns ett mått av desperation i rösten. Alla klagade och facket var på dem. En akustikkonsult kunde efter en akututryckning bekräfta att bullret var olidligt. Skrammel från köksmaskinerna vällde ut vid diskinlämningen. Och möblerna – tunga och bulleralstrande. Men en ny efterklangsmätning visade på godkänt värde, 0.5 sekunder. Ändå var de så missnöjda!
Den här skolan är bara ett av många exempel direkt ur verkligheten, som bekräftar att regelverken är otillräckliga och kunskaperna hos nyckelpersoner för svaga. Det är bara ett exempel som bekräftar att HRFs krav är befogade. Men kan man göra något för att hjälpa elever och personal i den nämnda skolan? Jo, nu ska nya avgränsande skärmar och vertikalt hängande absorbenter i taket förbättra miljön.
”Befria samtalet” behövs.