Hörselskadades behov

En hörselnedsättning innebär att ljudet hörs svagare, samtidigt som det förvrängs och blir otydligt. Därför kan hörselskadade ha svårt att uppfatta tal också i lugna ljudmiljöer.

Men en hörselnedsättning försämrar också förmågan att sortera bort oönskade ljud, till förmån för de ljud vi vill höra. Störningströskeln är helt enkelt lägre.

Det här innebär att i miljöer med mycket omgivningsljud blir det svårt för ett hörselskadat öra att urskilja samtal; röstljudet flyter ihop med de andra ljudintrycken. Dålig ljudmiljö lägger alltså ”sten på börda” för alla som hör dåligt.

Hörselskadade behöver i genomsnitt 10 decibel lägre ljudnivå i omgivningen än personer med normal hörsel för att kunna följa med i ett samtal (S. Arlinger 1999). Det betyder att även svagt buller, till exempel sorl, kan vara ett kommunikationshinder för personer som hör dåligt. Hörselskadade barn, äldre och personer med annat förstaspråk behöver ännu större ljudskillnad.

Bilden visar grupper med särskilda behov av lågt bakgrundsljud

Ungefär 370 000 svenskar använder hörapparat (hrf 2009). I dåliga ljudmiljöer kan hörapparater ibland vara till liten nytta eller ingen nytta
Det här beror på att apparaterna förstärker ljud, men kan inte återge ”hörselskärpan” – förmågan att uppfatta ljudnyanser och automatiskt skilja störande bakgrundsljud från viktig information. De kan inte heller återge förmågan att skilja tal från andra ljud som hörs samtidigt, till exempel vid bakgrundsljud eller vid samtal med fl era. I ett hörselskadat öra fl yter allt ihop.

Det händer till och med att hörapparater förstärker störande, oönskat bakgrundsljud så att det blir ett väldigt oväsen. Då kan det bli svårare att uppfatta tal med hörapparater än utan.

En del hörapparater har lyssningsprogram för stökiga ljudmiljöer. De kan vara till hjälp, men löser inte hela problemet.